Bild av Reflected_Light

Klockan är 19:02. Jag är snuvig och har ett historiaarbete att göra.

Idag var jag på väg hem då jag såg två killar som försökte få upp en gammal bil på ett flak. De stod och tryckte på då jag frågade om jag kunde hjälpa till. De blev jätteglada och vi knuffade tillsammans upp bilen och de två killarna tackade hjärtligt. Jag tänkte efteråt på vad snällhet egentligen innebär. Om snällhet är en form av egoism och bekräftelse: Om jag hjälpte killarna för att jag själv skulle må bra (mata mitt ego) eller för att jag verkligen gjorde det för deras skull.

Altruism = En osjälvisk handling, men Finns det verkligen sånt?

Detta var någonting som diskuterades på en chillkväll hemma hos mig för två dagar sen. Som boktips inom “Snällhet” rekommenderar jag Konsten att vara snäll skrivet av Stefan Einhorn.

Han sammanfattar det hela väldigt bra med orden: “Det är inte tanken som räknas utan handlingen”

Se på “barnen i Afrika” ( uttjatad mening). Hur många har inte tänkt tanken att de tycker synd om dem och att man borde hjälpa dem. Vad är då mest värt? Är det som mormor kanske säger på julafton efter en tråkig present: “det var tanken som räknades“, eller är det handlingen som spelar roll? Bryr sig barnet i afrika om varför han/hon fick mat och vaccin? Bryr sig barnet om den som betalade malariamedicinens anledning till varför han/hon skänkte pengar?

Nej!

Du kan alltså rättfärdiga att du skänker pengar med dessa ord. Det spelar ingen roll varför du skänker dem, det är handlingen och inte tanken som räknas. Så välj mellan att sitta och tänka “vilka hycklare de där välgörenhetssnubbarna är” och att tänka “jag kanske är en hycklare som får ut något av att hjälpa andra men…Det är handlingen som räknas och inte tanken”

/ Zim