Självkänsla

Dagens diskussion handlar om Självkänsla.

Till att börja med ska jag inte försöka definiera, men berätta min syn på självkänsla. Först och främst ska vi skilja det från självförtroende som är den tillförlit man har i sitt agerande i en specifik situation. Personligen har jag starkt självförtroende när jag står på scen och berättar om något jag brinner för, och inte riktigt lika starkt när jag övningskör.

Självkänsla skulle jag vilja säga är hur bra man tycker om sig själv. Som när man tänker på sin egen existens, vilken känsla som dyker upp. Självkänsla är att känna sig värdig av lycka och framgång, känna en grundläggande tillit i sig själv att oavsett vad livet bjuder på kommer man klara sig helskinnad.
Självkänslan är, i min värld, det viktigaste att ha inom sig då den starkt påverkar (i princip) alla delar av en själv.

Något jag nyligen läste som passade oerhört bra in i min världsbild är följande:
Överst har vi samvetet eller själen, som är ute efter att göra rätt sak.
Sen har vi egot som vill upprätthålla rätt bild inför andra.
Underst har vi kroppen som bara vill glömma allt och ta den lättaste vägen.
(Yep, det är nog en smula inspirerat/kopierat frÃ¥n psykoanalysen (Freud…))

För att bygga självkänsla bör vi följa samvetet med långsiktiga mål.

Vilket är själva utgångspunkten för ett attraktivt liv, som vi så ofta pratar om här. Att ha, och följa, långsiktiga mål. Med en nypa salt såklart.

Personligen har jag åratals erfarenhet av att följa kroppens vilja, dataspel är och har alltid varit lättaste utvägen oavsett vad livet kastat in en i. Det är direkt självdestruktivt. Även om det må finnas långsiktiga mål inom själva spelandet, är det ingenting som för mig framåt i mitt liv. Bara min karaktärs liv.

Men vad är det som händer? För min del blev dataspelandet först en undanflykt ifrÃ¥n div jobbigheter. När väl spiralen började spelade jag för att gömma mig frÃ¥n fakutmet att jag spelade bort mitt liv. Det var för jobbigt att se pÃ¥ min yttre värld och inse att mÃ¥nga Ã¥r passerat och att jag stod där utan att veta vart jag skulle. Vi kan väl lugnt enas om att självkänsla, existerade inte. Enda “lÃ¥ngsiktiga” mÃ¥let som existerade var hur jag skulle kunna komma hem till datorn sÃ¥ fort som möljigt.

Att följa ego kan man ju lätt säga att livet blir jävligt ihÃ¥ligt. Det yttre ser stört fint ut, men innehÃ¥llet i ens verkliga tillvaro är förödande. Att ständigt drivas av “vad andra kommer tänka” är inte bara pÃ¥frestande, det är nedbrytande.
Det är här vÃ¥rat underbara citat: “Sträva mot nÃ¥got bra, inte bort frÃ¥n nÃ¥got dÃ¥ligt.” kommer in. För vill vi bort frÃ¥n nÃ¥got är det ofta ens ego som pratar. Vi vill visa oss bättre än sÃ¥här. Vilket självklart kan ge en boost, men i längden är ego-driv inget att rekomendera. DÃ¥ det bygger pÃ¥ att upprätthÃ¥lla en bild av dig, inte för dig inom dig.

Självkänsla då, att följa långsiktiga mål. Det är svårt att beskriva känslan över att vara trygg i sig själv, ett lugn över att stormar kan komma och gå, även om ytan påverkas är mitt vatten lika stilla för det. Man får en slags botten på sitt bekräftelseglas, istället för att allt rinner genom och försvinner finns det en stor bägare att spara. Även om bekräftelse är en färskvara håller bägaren färskheten mycket längre.
Inte att glömma är hur god självkänsla slår ut / minskar egot. Med tryggheten i sig själv är det inga konstigheter om det ser rätt eller fel ut, huvudsaken är ett högre mål än så.
Detta är inte ett angrepp, utan snarare en förklaring. Det driv vissa har att skyffla sin världsbild, åsikter och tankar i ansiktet på andra är som jag ser det, en effekt av något bristande självkänsla. En annan sida av egot:
“Här är jag och jag RÄTT.”
Det behöver man väl inte ha? Jag tycker si och du så, vi kan ha lika roligt ändå. Ingen är en sämre människa för det.

Pratade med en god vän som till skillnad frÃ¥n mig ansÃ¥g att man inte skulle slänga sig in i förälskelser, efter lite diskuterande förstod vi varandra. Att sätta sitt eget liv pÃ¥ vänt för att man är kär, blir i längden en oerhört nedbrytande process. Min ödmjuka Ã¥sikt är väl att man med en stark självkänsla inte gör det. Inte i lika stor utsträckning i alla fall. Man har ett… Typ svängrum… Inom sig själv, och en stor plattform man har svÃ¥rt att missa om det nu visar sig inte funka.

Vi ska inte låsa in oss i en glorifierande post om hur förträffligt allt KAN vara. Låt oss istället rikta uppmärksamheten mot hur vi tar oss dit.

Den absolut viktigaste punkten för mig är långsiktiga mål. Att ha en strävan och ett mål med ens tillvaro. Hitta en passion brukar dyka upp, vilket egentligen är en omskriving av: Hitta något du verkligen gillar så får du en automatisk (och ibland undermedveten) motivation till att följa de mål som automatiskt uppkommer.
Den starkaste passionen för min egen del är helt klart självutveckling och coachandet. Men jag lirar ju även bas sen ett par år tillbaka vilket inte saknar betydelse.

Jag har själv aldrig haft 10 minuter varje dag att köra affirmationer, alltsÃ¥ säga positiva pÃ¥stÃ¥enden om sig själv, till sig själv. Men däremot gör jag det naturligt lite dÃ¥ och dÃ¥, som när jag ser sig själv i reflektionen av tunnelbanans fönster. “Damn vad snygg jag är!” eller liknande.
Jag som hobby-psykolog koppar affirmationer till att medvetet pÃ¥verka ens undermedvetna, genom att beröra sÃ¥ mÃ¥nga sinnen som möjligt befästa i sig själv att man faktiskt är… Vad man nu väljer.

Ett hett tips är att föra bok över sina positiva egenskaper, handlingar och förändringar varje dag i tre veckor. Yep, vi mixar affirmationer med långsiktigt mål. Oslabart

Det är de tekniker och vekrtyg som i min erfarenhet (både inom mig själv och genom coachandet) är effektivast då huvudfokus är självkänslan.
Men som jag ser det är i princip alla våra inre egenskaper har en korrelation mellan varandra, ändrar vi en faktor kommer vi få en effekt hos andra egenskaper. I lite lättare termer, allt är sammankopplat och går att påverka från flera håll. Genom att se glad ut, blir man gladare. Är man gladare (påverkar humöret) påverkas självkänslan positivt. Precis som det funkar åt andra hållet, hög självkänsla ger gladare humör vilket kroppsspråket kommer skvallra om.

Gör dig glad genom att göra saker som gör dig glad.
Nope, det är inget moment 22 även om meningen går i en cirkel. Att umgås med mina vänner gör mig glad, det är inte svårare än så.

Fast det är det ju… Ibland mÃ¥r man dÃ¥ligt och vill inte träffa sina vänner. Man väljer istället att sitta inne och uggla/ruttna bort för att det “känns bättre”. Mjora, vem tror ni ligger bakom det beslutet? Kroppen eller själen?

Men vill man ha en förändring krävs just det.
Ett verktyg jag brukar använda är tidsfönster, frÃ¥ga sig själv: “Hur kommer jag känna och reflektera över detta i morgon/nästa vecka/osv.”
DÃ¥ blir det nämligen skitsvÃ¥rt att följa kroppen (att välja vägen som innebär absolut minst ansträngning) eller egot (jamenar, hur löjligt lÃ¥ter det inte “jag väljer detta för att det ska se bra ut”).

Bara en sån sak som att vilja köpa färdig mat med sig hem blir nämligen skitsvår om man måste ta med konsekvenserna för sitt val som sträcker sig längre än kvällen.

Som avslutande vill jag förmedla följande:
För att stärka din självkänsla kan du sätta upp långsiktiga mål och minska influensen kroppen och egot har. I strävan på mål är det nästan en nödvändighet med delmål. Dels för strukturen, känslan av framgång och bekräftelse.
För en “MÃ¥ bra bok” varje kväll i tre veckor, förändra ditt liv genom att göra saker du mÃ¥r bra av. Glädje skapar glädje precis som negativitet skapar negativitet.
Precis som att självutveckling går ut på att bli den man vill vara, handlar det om att leva det liv du vill leva. Du har kontrollen över ditt liv och det är du som är ytterst ansvarig. Vi påverkas alla av olika faktorer men beslutsfattandet och hanteringen av din givna situation är upp till dig, oavsett hur du kommit dit.

Men, ta det med en nypa salt. Balans är nyckeln till framgång oavsett vilken aspekt vi tittar på.

Att unna sig omgående tillfredställelse är inte samma sak som att leva efter det.

Yours
Eka