Jag har alltid trott på att goda handlingar och snälla, omtänksamma människor är bättre människor. Många gånger har människor sagt emot min tro om detta och med goda argument, så jag började tvivla på om det verkligen var så att goda människor verkligen hade högre värde. Jag beslutade mig för att undersöka saken närmare och började med att finna en gammal dokumentär av Richard Dawkins.
Richard Dawkins är författaren av bland annat dundersuccen The Selfish Gene. Här är en dokumentär där han tydliggör sina ideer från sin bok.
Som ni har sett i denna dokumentär så förklarar Dawkins varför det är en fördel att vara altruistisk.
BÃ¥de utilitarismen och egoismen är läror som är grundade pÃ¥ konsekventialism. Skillnaden är att utilitarismen menar att det är det totala utfallet (“ur universums synvinkel”) som ska räknas, medan egoismen menar att det är utfallet för mig (den handlande agenten( som är det relevanta.
Vad Richard Dawkins försöker komma fram till är att altruism är långsiktig egoism och som kan gynna en större grupp.
Jag undersökte dessa olika etiska läror närmare och fann att utilitarismen har varit kritiserad länge för att man inte kan säga om det är en god handling i det lÃ¥nga loppen om man exempelvis kokar barn i olja. En utilitarist kan pÃ¥stÃ¥ att det är bra, men det är inget som man kan argumentera emot eftersom att dem “goda” konsekvenserna endast kan ses efter en längre period.
Så det Richard Dawkins pratar om är alltså en blandning mellan två etiska läror; nämligen deontologin och altruismen.
Alltså, en altruistisk handling som har ett tillräckligt högt intrinsikaliskt värde i sitt förhållande och situation är en handling som bör eftersträvas för att kunna gynna både sig själv och sin grupp i ett snabbt och tillfredställande sätt och på ett sätt som kan gynna sin grupp i längden också.
Däremot om en altruistisk handling har lÃ¥gt intrinsikaliskt värde sÃ¥ är den i stort sätt en onödig handling som vi i Sverige skulle kommentera med “Det är tanken som räknas“. Ofta skrattar jag Ã¥t folk som jag hör säga det, för att det har en sÃ¥ obetydlig roll om du tänkte göra nÃ¥got gott men inte lyckades. Om du slänger nÃ¥got i papperskorgen pÃ¥ bussen men missar, tror du att städaren dÃ¥ tänker “det var tanken som räknades“? NEJ! Det är inte tanken som räknas.
Hitler är ett bra exempel pÃ¥ nÃ¥gon som utnyttjade den etiska läran om altruismen pÃ¥ det viset att det var för det som vi sÃ¥ ofta fÃ¥r höra i filmer “It is for the greater good”. Hans handlingar hade dock väldigt lÃ¥gt intrinsikaliskt värde i sig.
Och vi har lärt oss en läxa… men inte sÃ¥ mycket frÃ¥n just kriget i sig, utan snarare tack vare konsekvenserna; nämligen det kalla kriget.
Precis som Richard Dawkins nämnde i dokumentären så var detta ett tankespel som tack och lov slutade gott. Detta är kanske det bästa exemplet i historien på att goda tankar om den andra personen inte bara kan gynna oss själva som individer men även en hel grupp/befolkning.
Men vad är det som då får oss att vilja tro gott om andra. Vad är det som driver oss till att göra alla dessa handlingar? Vissa menar att psykologisk hedonism är den enda motivationen bakom vilket styrs i sin tur av våra instinkter för överlevnad och sexuell lust.
Cirkeln är sluten.
Alla dessa beteenden kan man lägga märke till i I- samt U-länder. Vad jag lagt märke till är att om ett land vars sociala kapital är högt betyder det att det är ett I-land och tvärtom. Om det sociala kapitalet är lågt kommer korruption att skjuta i höjden, all brottslighet ökar, misstänksamheten ökar vilket leder till att altruistiska handlingar inte längre får ett intrinsikaliskt värde.
Vem ska man klaga på för dessa resultat kan man fråga sig, vad är källan till detta? Det stora ansvaret ligger främst på ledarna eftersom de är de enda som kan ändra på en norm i ett samhälle. Men det är även varje individs fel också på det viset att vi har ett ansvar att vara medvetna om vad som försigår och vart allting är på väg någonstans. Alltså, att kunna vara tillräckligt medveten och ha god etik nog för att kunna förstå konsekvenser av ett kollektivt beteende.
Ledarna är dem enda som kan påverka en grupp/land/befolknings sociala kapital och dess normer.
Detta kan man se även i företag som går bra kontra företag som går dåligt. Om ett företag har dåligt socialt kapital så kommer det utan tvekan att sluta illa. Ett företag som har högt socialt kapital däremot kommer att bli framgångsrikt. Bra exempel på detta är företag som Microsoft och Google.
En man som jag respekterar högt är Jeff SKoll som (medvettet eller undermedvetet) har skapat högt socialt kapital i alla sina företag. Här är en 15 minuters video med honom där han pratar om “Humanity 2.0″:
“Bet on good people doing good things”
John Gardner
Tänk pÃ¥ det rÃ¥det. Vilket kraft och värde som ligger bakom de orden. Kom ihÃ¥g det: “Bet on good people doing good things”.
Förutse alltid att den andra personen kommer att vara lika god som dig så kommer du att tjäna på det i längden. Alla andra kan man alltid kasta bort och slippa lära känna.
Den 13 nobember 2003 sändes den sista av fyra delar av en dokumentärserie med den välkända psykologen Robert Winston. Rubriken pÃ¥ detta avsnitt var “Natural born heroes”. Här förklarar Winston varför vi ibland riskerar vÃ¥ra liv för att rädda andras.
Att vi riskerar våra liv för våra barn är något alla känner till och något som vi alla tycker är ett normalt beteende. Men vad gör att vi vill hjälpa främlingar?
I ett experiment i dokumentärer låter de en skådespelare låtsas att han ramlar och gör sig illa. Vissa stannade upp och erbjöd sin hjälp till honom, medan andra bara tappade hakan och fortsatte gå. Hur kommer det sig att vissa människor stannar upp medan andra fortsätter?
Daniel Goleman talar här om medlidande och förklarar varför vissa stannar upp medan andra ignorerar eller helt enkelt inte KAN se:
Det jag vill komma fram till är att när människor mår bra omkring någon så är det för att personen har fått en att tro att den andra ger hela tiden. Det kan vara att lyssna, ge komplimang eller helt enkelt ge värde av något annat slag.
Men vad är värde egentligen?
Värde är den mängd av emotionell energi kopplat till en person eller ide. AlltsÃ¥ om en vän värderar dig högt sÃ¥ är du en person som ger den vännen bra känslor, för att du är rolig, en bra lyssnare, generös eller nÃ¥gonting annat. Men de känslorna mÃ¥ste vara unikt kopplade till dig… annars är du utbytbar.
För att göra det enklare att förstår har jag här ritat en liten karta över hur det kan se ut.
Det är varför de mest framgångsrika gurusar inte alltid behöver ge så mycket information av högt värde. För de räcker det med att vara den person som de är och folk blir beroende av köpa mer produkter från dem. (Vill du lära dig mer om detta får du spana in Frank Kerns material)
Vad jag vill komma fram till i denna artikel är detsamma som Michael Jackson en gÃ¥ng sjöng om: “If you wanna make a difference, take a look at yourself then make a change”. Det gäller samma sak när det kommer till växthuseffekten och andra större saker vi kan pÃ¥verka. Allt handlar om att göra varje individ MEDVETEN om att de KAN pÃ¥vkerka världen, precis som Daniel Goleman snackade om i TED om kläderna).
Så, är goda människor mer värda? Om du inte har fått svar på frågan än och min åsikt så har du inte förstått denna artikel än och rekommenderar att du läser den igen. Vill du ha en ledtråd så kan jag säga såhär: Luktar hästens skit illa?
Vill du lära dig hur du kan göra en skillnad för samhället gå då gärna in på Better Together.
P.S. Kom ihåg John Gardners väl valda ord!
May peace be upon you!
/Molior
8 Kommentarer
Stay in touch with the conversation, subscribe to the RSS feed for comments on this post.
Yo,
Alltid kul med lite filosofisk diskussion. Dock faller konceptet “intrinsikaliskt värde” i mina ögon p.g.a. att definitionen egentligen är oerhört godtycklig – precis som mycket annat inom filosofin. En annan tanke som ocksÃ¥ är intressant är ju om frÃ¥gan “bra för mänskligheten” verkligen är bra för mänskligheten. Är inte mänsklighetens största problem idag kanske överbefolkningen? Att främja rasen (den mänskliga) kanske inte alltid är det bästa för den samme! :)
Dock absolut en givande tanke. Om du känner dig djup kan du alltid ta dig en titt pÃ¥ existentialismen och se vad den har att säga, iallafall nÃ¥gonting som slÃ¥r ann en starkare ton i mig än värdesättningar kring godtyckliga uppfattningar sÃ¥ som “mänsklighetens bästa”.
Diskussion med, inte emot! ;)
-Gekko
Och det är svårt att avgöra vem som är god i grunden. Allt är relaterat till något och är man rak mot någon kan det vara en god gärning för den andre om inte för sig själv. Rakhet anses ofta vara en kylig egenskap och missuppfattas ofta till att uppfattas som elak, därmed vill folk gärna vara snälla, vilket blir resultatet till skenhelighet och oärlighet.
Jag vill dra ett streck över gott och ont och föresprÃ¥ka för ärlighet före oärlighet, vilket inte är lika med elakhet, det kan bli en god gärning att säga sanningen ibland, även om det kan svida. Dock vet bara du själv vad som är rätt för dig, dÃ¥ andra kan tycka helt annorlunda. SÃ¥ vem är ond eller god?.. alla har sina egna avsikter med allt. Vi lever nog i en egocentrisk värld trots allt…alla vill väl dock bli bättre i sig själv. För visst börjar allt där, i hur du behandlar dig själv. Har man blivit utnyttjad för sin snällhet…vilket mÃ¥nga säkert har, är det lätt hänt att man blir egoistisk, allt för att bättra pÃ¥ sin självbild. Det handlar om att stärka sin integritet och respekt för sig själv, för inte förrän dÃ¥ kan man visa den respekten för andra. Det är en klurig väg att gÃ¥ innan man lärt sig hur man fÃ¥r respekt tillbaka…integritet är ett stort värde som man antingen har orubbat eller mÃ¥ste jobba sig tillbaka till. Inte förrän dÃ¥ kan man nog fÃ¥ Ã¥ter det man ger. Man mÃ¥ste nog vara tydlig var gränsen gÃ¥r i en relation i ett tidigt skede tror jag för att inte rubba respekten för varandra och sÃ¥ra varandra pÃ¥ ett tillÃ¥tet sätt. SÃ¥ vad är det som fÃ¥r oss att tro gott om andra och göra dessa handlingar? Det har väl med dÃ¥lig självbild att göra och ett behov pÃ¥ att vilja duga för för nÃ¥gon. Rädslan att bli övergiven och sÃ¥rad Ã¥terigen och fÃ¥ börja bygga upp sin självbild igen. Alla vill ju bli accepterade för den man är inte för vad man gör. Allt handlar väl om att man vill existera som JAG för andra och bli accepterad för det.
En post som egentligen skulle handla om att snälla pojkar visst kan ta plats, respekteras och även få den kvinna de vill ha, detta eftersom många tror att man måste vara högljudd, ta plats och synas för att få som man vill. Vad jag vill komma fram till är att sammarbete är det vi bör sträva efter och är det ultimata, vet nu inte om alla har sett BBC programmet om instinkterna heller, för den förklarar vissa välkända experiment inom detta område och ger svar på några frågor.
Sen vill jag också hålla med er båda att det är väldigt svårt att säga vem som är god och vem som är ond. Men då har vi något som kallas för visdom som är en balans mellan kunskap (kunskap man kan läsa sig till) och intuition (som kommer från upplevelser och erfarenhet).
AngÃ¥ende ärlighet sÃ¥ är jag för det… men vad mÃ¥nga missar är HUR de framför sin ärlighet pÃ¥. De tänker: ok, jag ska nu vara ärlig och säga precis vad jag tycker och tänker. Men när de gör det sÃ¥ tar de inte hänsyn sÃ¥ mycket till, eller bara glömmer, den andra personens känslor. En bra tumregel att följa är att förklara nÃ¥got som XYZ: Problemet X gör att jag känner Y och vill att du kanske provat Z. Mer om hur man kan kommunicera i ett förhÃ¥llande kan läsas i ett äldre inlägg: Relationsmässiga rÃ¥d till mannen och kvinnan
Jag tror att mycket av det du pratar om tas upp av Dr. Paul i MindOS som du kan hitta här: http://doctorpaul.net/joomla/mindos.html – Där pratar han om “Boundaries” och om hur det pÃ¥verkar vÃ¥ra relationer.
Jag läste hela texten du länkade till och tänkte pÃ¥ det du sa om “boundaries”. Jag har nu inte läst nÃ¥got om dr paul tidigare och hans beskrivning lät rätt sÃ¥ enkel. Det var mycket om självutveckling till det bättre med metoder som att vÃ¥ga bryta sina gamla vanor och rutiner, och finna vad du är och vill med ditt liv egentligen, om att finna sitt uppdrag i livet, vilket man gör genom att lära känna sig själv, vad du vill och hur du är dvs. sin egen unika karaktär.
Det var lite likt vad jag tänkte, att man kan inte få det man behöver om man inte funnit sig själv och därför inte kan dela med sig av det man har till den man/kvinna man behöver, eftersom vi alla letar efter en själsfrände lik oss själva. Där handlar det väl mycket också om instinkter och hur väl man då kan förstå varandra. Men känner man inte sig själv riktigt, blir vi vilsna, likaså våran partner. Det handlar nog mer om vår egen självkännedom.
Och den tror jag är föränderlig livet ut i takt med vår egen utveckling.
Jag tror inte på något sätt att lära sig det, då pratar vi om självbild, hur vi beter oss, kan och vill. Men att riktigt förstå oss själva, hur väl vi ser på oss själva och uppfattar våra egna handlingar och hur väl tror vi att andra uppfattar oss själva är en annan sak och det är det som är det svåraste att lära sig att se och inse fakta. Det är den integriteten och rädslan jag pratade om och angående ärligheten för varandra, håller dock med om att man måste tänka på hur man är ärlig, att göra det på rätt sätt.
Jag vet inte riktigt om allt dr Paul säger känns rätt och sant, det verkar sÃ¥ enkelt. Vi är evigt föränderliga och kommer aldrig ifrÃ¥n vÃ¥r jag efter vÃ¥rt “nya” jag i hur vi ser pÃ¥ oss själva. Mycket tror jag handlar om tillfälligheter och vi har känslor…Vi handlar och beter oss efter känslan, lika väl som den är flyktig är vÃ¥rt jag likasÃ¥ och vi är Ã¥terigen pÃ¥ jakt efter oss själva. I relationer tror jag att din XYZ teori dÃ¥ är den bästa lösningen, om det bara vore sÃ¥ lätt med det dÃ¥..
Intressant och diskutera om sånt här, jag skulle inte ha något emot att diskutera mera med dig. Maila mig gärna om du har mer att komma med. Ni har den adressen. Det var intressant att läsa om dr Paul..
Ps. läste om de relationsmässiga råden. Den var bra, poängtera bör man också att kvinnan också kan ha pms, vilket hon kan ha svårt att kontrollera sig över..ett råd där är kanske att mannen först frågar om hennes mens är på väg..
Har någon här läst Shantaram?
Path: Jag har inte för mig att jag har gjort det. Har du någon länk för mer information?
Chicadella: Hmmm… att frÃ¥ga en tjej om hon har pms när hon har pms, är det sÃ¥ smart verkligen? :P hehe. Sen, om hon har pms sÃ¥ förklarar det bara beteendet, det ursäktar det inte.
Jag tycker att det Dr.Paul tar upp är väldigt relevant. Sen tror jag nog alla psykologer är medvetna om att individen är föränderlig under sin livstid och att teorier, hypoteser och fakta är grundat endast pÃ¥ situationer. Precis som dr.paul säger sÃ¥ är det mesta inom psykologin bara “labels” man sätter pÃ¥ folk. TvÃ¥ personer kan vara kroniskt depprimerade men av helt olika anledningar. Men bÃ¥da är depprimerade sÃ¥ att folk kan förklara problemet lättare och därefter gÃ¥ in pÃ¥ problemet djupare om man vill veta mer… Därför tycker jag att dr.pauls mindos är väldigt relevant om man ser det pÃ¥ det viset. Sen sÃ¥ talar han ju ocksÃ¥ om Stress vilket hela den iden grundar sig pÃ¥ tillfälligheter och situatuationer som är bundet till hur stark din “boundarie” är.
Molior: Jag tror att du har rätt, jag har ju inte läst sÃ¥ mycket mer om dr Paul än den lilla artikeln, jag borde nog sätta mig in i det mer. Och sÃ¥ mÃ¥ste jag ha missat det där sista om just “boundarie” vad som stod. Jag läste nog igenom sidorna lite för snabbt.
AngÃ¥ende pms…eh, jo du har nog rätt, men man kanske kan frÃ¥ga lite försiktigt..har du provat? …:)