Jag har alltid trott på att goda handlingar och snälla, omtänksamma människor är bättre människor. Många gånger har människor sagt emot min tro om detta och med goda argument, så jag började tvivla på om det verkligen var så att goda människor verkligen hade högre värde. Jag beslutade mig för att undersöka saken närmare och började med att finna en gammal dokumentär av Richard Dawkins.

Richard Dawkins är författaren av bland annat dundersuccen The Selfish Gene. Här är en dokumentär där han tydliggör sina ideer från sin bok.

Som ni har sett i denna dokumentär så förklarar Dawkins varför det är en fördel att vara altruistisk.

Både utilitarismen och egoismen är läror som är grundade på konsekventialism. Skillnaden är att utilitarismen menar att det är det totala utfallet (”ur universums synvinkel”) som ska räknas, medan egoismen menar att det är utfallet för mig (den handlande agenten( som är det relevanta.

Vad Richard Dawkins försöker komma fram till är att altruism är långsiktig egoism och som kan gynna en större grupp.

Jag undersökte dessa olika etiska läror närmare och fann att utilitarismen har varit kritiserad länge för att man inte kan säga om det är en god handling i det långa loppen om man exempelvis kokar barn i olja. En utilitarist kan påstå att det är bra, men det är inget som man kan argumentera emot eftersom att dem “goda” konsekvenserna endast kan ses efter en längre period.

Så det Richard Dawkins pratar om är alltså en blandning mellan två etiska läror; nämligen deontologin och altruismen.

Alltså, en altruistisk handling som har ett tillräckligt högt intrinsikaliskt värde i sitt förhållande och situation är en handling som bör eftersträvas för att kunna gynna både sig själv och sin grupp i ett snabbt och tillfredställande sätt och på ett sätt som kan gynna sin grupp i längden också.

Däremot om en altruistisk handling har lågt intrinsikaliskt värde så är den i stort sätt en onödig handling som vi i Sverige skulle kommentera med “Det är tanken som räknas“. Ofta skrattar jag åt folk som jag hör säga det, för att det har en så obetydlig roll om du tänkte göra något gott men inte lyckades. Om du slänger något i papperskorgen på bussen men missar, tror du att städaren då tänker “det var tanken som räknades“? NEJ! Det är inte tanken som räknas.

Hitler är ett bra exempel på någon som utnyttjade den etiska läran om altruismen på det viset att det var för det som vi så ofta får höra i filmer “It is for the greater good”. Hans handlingar hade dock väldigt lågt intrinsikaliskt värde i sig.

Och vi har lärt oss en läxa… men inte så mycket från just kriget i sig, utan snarare tack vare konsekvenserna; nämligen det kalla kriget.

Precis som Richard Dawkins nämnde i dokumentären så var detta ett tankespel som tack och lov slutade gott. Detta är kanske det bästa exemplet i historien på att goda tankar om den andra personen inte bara kan gynna oss själva som individer men även en hel grupp/befolkning.

Men vad är det som då får oss att vilja tro gott om andra. Vad är det som driver oss till att göra alla dessa handlingar? Vissa menar att psykologisk hedonism är den enda motivationen bakom vilket styrs i sin tur av våra instinkter för överlevnad och sexuell lust.

Cirkeln är sluten.

Alla dessa beteenden kan man lägga märke till i I- samt U-länder. Vad jag lagt märke till är att om ett land vars sociala kapital är högt betyder det att det är ett I-land och tvärtom. Om det sociala kapitalet är lågt kommer korruption att skjuta i höjden, all brottslighet ökar, misstänksamheten ökar vilket leder till att altruistiska handlingar inte längre får ett intrinsikaliskt värde.

Vem ska man klaga på för dessa resultat kan man fråga sig, vad är källan till detta? Det stora ansvaret ligger främst på ledarna eftersom de är de enda som kan ändra på en norm i ett samhälle. Men det är även varje individs fel också på det viset att vi har ett ansvar att vara medvetna om vad som försigår och vart allting är på väg någonstans. Alltså, att kunna vara tillräckligt medveten och ha god etik nog för att kunna förstå konsekvenser av ett kollektivt beteende.

Ledarna är dem enda som kan påverka en grupp/land/befolknings sociala kapital och dess normer.

Detta kan man se även i företag som går bra kontra företag som går dåligt. Om ett företag har dåligt socialt kapital så kommer det utan tvekan att sluta illa. Ett företag som har högt socialt kapital däremot kommer att bli framgångsrikt. Bra exempel på detta är företag som Microsoft och Google.

En man som jag respekterar högt är Jeff SKoll som (medvettet eller undermedvetet) har skapat högt socialt kapital i alla sina företag. Här är en 15 minuters video med honom där han pratar om “Humanity 2.0″:

“Bet on good people doing good things”

John Gardner

Tänk på det rådet. Vilket kraft och värde som ligger bakom de orden. Kom ihåg det: “Bet on good people doing good things”.

Förutse alltid att den andra personen kommer att vara lika god som dig så kommer du att tjäna på det i längden. Alla andra kan man alltid kasta bort och slippa lära känna.

Den 13 nobember 2003 sändes den sista av fyra delar av en dokumentärserie med den välkända psykologen Robert Winston. Rubriken på detta avsnitt var “Natural born heroes”. Här förklarar Winston varför vi ibland riskerar våra liv för att rädda andras.

Att vi riskerar våra liv för våra barn är något alla känner till och något som vi alla tycker är ett normalt beteende. Men vad gör att vi vill hjälpa främlingar?

I ett experiment i dokumentärer låter de en skådespelare låtsas att han ramlar och gör sig illa. Vissa stannade upp och erbjöd sin hjälp till honom, medan andra bara tappade hakan och fortsatte gå. Hur kommer det sig att vissa människor stannar upp medan andra fortsätter?

Daniel Goleman talar här om medlidande och förklarar varför vissa stannar upp medan andra ignorerar eller helt enkelt inte KAN se:

Det jag vill komma fram till är att när människor mår bra omkring någon så är det för att personen har fått en att tro att den andra ger hela tiden. Det kan vara att lyssna, ge komplimang eller helt enkelt ge värde av något annat slag.

Men vad är värde egentligen?

Värde är den mängd av emotionell energi kopplat till en person eller ide. Alltså om en vän värderar dig högt så är du en person som ger den vännen bra känslor, för att du är rolig, en bra lyssnare, generös eller någonting annat. Men de känslorna måste vara unikt kopplade till dig… annars är du utbytbar.

För att göra det enklare att förstår har jag här ritat en liten karta över hur det kan se ut.

Det är varför de mest framgångsrika gurusar inte alltid behöver ge så mycket information av högt värde. För de räcker det med att vara den person som de är och folk blir beroende av köpa mer produkter från dem. (Vill du lära dig mer om detta får du spana in Frank Kerns material)

Vad jag vill komma fram till i denna artikel är detsamma som Michael Jackson en gång sjöng om: “If you wanna make a difference, take a look at yourself then make a change”. Det gäller samma sak när det kommer till växthuseffekten och andra större saker vi kan påverka. Allt handlar om att göra varje individ MEDVETEN om att de KAN påvkerka världen, precis som Daniel Goleman snackade om i TED om kläderna).

Så, är goda människor mer värda? Om du inte har fått svar på frågan än och min åsikt så har du inte förstått denna artikel än och rekommenderar att du läser den igen. Vill du ha en ledtråd så kan jag säga såhär: Luktar hästens skit illa?

Vill du lära dig hur du kan göra en skillnad för samhället gå då gärna in på Better Together.

P.S. Kom ihåg John Gardners väl valda ord!

May peace be upon you!
/Molior