Känslor existerar för att motivera oss till handling eller motivera en icke-handling. Det är deras funktion inom oss. Jag väljer att inte stämpla in världen (och speciellt inte känslor) i rätt/fel utan vill istället benämna det som passande/opassande. Det är viktigt att aldrig säga: “Du känner fel, bort med den känslan.” Att bekräfta sina känslor är mycket viktigare än man tror.

Jag har läst och arbetat med mig själv och mina känslor i princip varje dag i snart sex månader. Jag har aldrig haft känslan av tvång eller ett “måste” utan det har skett rent naturligt. Något jag gillar att göra, det är både roligt, utmanande och givande. Belöningen är helt sinnessjukt stor jämfört med ansträningen vilket inte gör saken sämre :) Det är en upptäcktsfärd genom en tidigare okänd värld inom sig.

Belöningen?

Jag är i kontroll över mina känslor. De kan styras, förminskas, förstoras, njutas av, läggas åt sidan osv. osv. osv. Det är få, och då väldigt stora, känslor som överumplar mig. Jag kan umgås med nästan hela spektrat av känslor inom mig och det är något jag faktiskt trivs med, oavsett känsla. Allt från exaltering, glädje, sorg, bitterhet, irritation alla är välkomna in i mitt vardagsrum. Jag har en integritet och en självkänsla/självförtroende som jag aldrig skulle haft utan att vara så otroligt medveten om mina känslor. Ett ständigt positivt state och ett stort och stabilt innre lugn. Hade tidigare grava stateproblem som nu är borta med vinden. Ah, life is good! Men lås oss börja upptäcktsfärden!

Verktyg: Analys

Det finns för mig två typer av analys, antingen är det en quick-fix (endast steg ett, känsla) eller är det full-scan.

Man behöver lugn och ro, samt tid för att gå igenom en full-scan. Först måste jag påpeka att det är otroligt viktigt att vara objektiv när det gäller känslor. Att racka ner på sig själv hjälper ingen och absolut inte dig själv. Se känslan för vad den är, hur den är och vem den är oavsett vilken känsla det må vara, då kommer du lättare kunna handskas, förstå och bekräfta den. Det kan vara svårt att komma in i rätt objektiva state och nedan följer en övning för att få in hjärnan på rätt spår.

Övning för ett objektivt state:

Beskriv för dig själv, tyst för dig själv eller högt, ALLT du ser/hör/känner:
“Jag sitter i en kontorsstol, det är ett öppet kontors landskap, jag ser massa skrivbord, skärmar, datorer, människor osv. Jag hör en telefon tre rum bort, småprat som rör semestertid, det brusar lätt från bilarna på gatan osv. Jag sitter i en stol, ganska obekvämt, det gör lite ont i ryggen, mitt högra ben håller på att somna, det känns “lätt” i kroppen, inget som tynger mig osv”. Sen brukar hjärnan vara redo för att gå steget längre, redo att objektivt utforska vad som finns där inne!

Känsla

Att skapa en känsla handlar i denna del om känslor skapade via tankar. Tänk på en känsla, lev tillbaka till det starkaste minnet för att få känslan inom dig. Ibland tappar man känslan och det är inte alls konstigt, försök bara fokusera om och gå tillbaka. Bli inte arg, sur, irriterad, gå tillbaka och fokusera om… Det blir lättare med tiden

Så, fokusera på själva känslan. Huh? Vadå fokusera på känslan?
Jo, hjärnan har en förmåga att placera ut känslor i kroppen. De känns olika och rör sig på olika vägar i olika tempo och olika rytmer. Med mig själv som exempel kommer jag gå igenom AA(vilket är en medel-lätt form av nervositet för mig).

AA sitter för mig i magen, ganska högt upp. Den trycker lite men gör inte ont, sedan rör den sig upp mellan lungorna och när den väl kommit en bit upp går den och breder ut sig över axlarna. Som ett T går känsan från axlar ner till övre mage. Ibland pulserar den lite lätt men vanligtvis flyter den mer i kroppen. Försöker jag hindra den kommer känslan när den väl nått axlarna leda till en blockad inom mig.

Hindra?
Tänk er elektrisk ström genom en kabel, sätter man motstånd på kabeln måste man öka spänningen för att elektriciteten ska fram. Precis så är hjärnan byggd, den vill att vi ska bli motiverade och då måste känslan gå fram. Om vi då sätter motstånd för känslan kommer hjärnan öka spänningen (känslo-intensiteten) för att försäkra sig om att det blir som den känner. Du är med andra ord rätt fucked.
Låt istället strömmen flöda fritt, skit i tankar, situationen, omgivning, ALLT förutom själva känslan. För när hjärnan förstått att du bekräftat känslan kommer den försvinna, eller ändras.
Detta är något motsatt när det gäller positiva känslor, för när man försöker suga ut mer och klamra sig fast kommer den känslan snabbare försvinna. Att istället fokusera på känslan kan nästan beskrivas som att bli små-hög. Det blir väldigt mycket trevligare över en längre period, trust me =)

Det tar tid i början och det är inget konstigt, för min del tar det numera under sekunden från att jag känner aa-känslan, fokuserat på den och den har ändrat form och skapat istället tankar som “Fuck it, lets roll!”.

Nu har vi precis gjort kakdeg, det är fint att småäta på (man blir mätt för stunden, därav quick-fix) men det är fan ingen kaka.

Behov

Känslor ska motivera oss till handling och bakom känslan gömmer sig ett behov. Antingen vill de bli tillfredställt eller vill de fortsätta bli tillfredställda. Rätt simpelt, kroppen behöver mat skapar hungerkänsla och vi äter.

Tänk om det vore så lätt varje gång? Nä, ibland är det nästan omöjligt att hitta källan till varför man känner som man gör. Är det gamla associationer, gamla tankemönster, någon situation? Att i lugn och ro försöka återkoppla känslan till tidigare känslor brukar vara en bra väg för mig. När kände jag såhär senast? Vad hade hänt då?

Det “känns” rätt när man är på rätt spår. För min del kommer det en känsla av lung i nedre delen av magen när jag börjar träffa rätt. Det låter kanske konstigt, men har man hållit på länge är det helt normalt och naturligt.

Med behovet får jag en större insikt om mig själv, att leka med sina känslor och förminska/förstora är ju alltid roande. Men för att få riktigt stora belöningar behöver man gå steget längre. Nu har vi alltså kört in kakan i ugnen :)

I nästa del kommer jag att ta upp bland annat tidsfönster och att leva i nuet.

Läs fortsättningen på: Mindfulness - Del 2/2