Aloha mina vänner!

Jag börjar med att be om ursäkt för att jag hållt mig undan så pass länge.

Mycket jobb och 7 veckors hosta tar på krafterna, och ännu mer på inspirationen.

Nog om det, im back :)

Som vanligt är mina inlägg ganska oplanerade och fyllda av plötsliga tankar och funderingar i en skön ström av flow.

Så även denna gång.

Jag var på en långpromenad idag.. jag gick konstant 2 timmar och 20 minuter utan att stanna, då hinner man reflektera och tänka en hel del, och även tömma all skit, och ladda batterierna för att ta in ny “skit”.

Haha, jag gjorde en rolig grej ca 20 minuter under den promenaden.

Jag pratade med mig själv.

Jag ville helt enkelt få igång ett flow och försöka komma in lite mer på djupet angående mina funderingar på livet och kärleken, så i brist på sällskap så pratade jag istället högt med mig själv.

Jag är lite weird jag vet, men jag gillar det.

Och det gör du också.

Jag funderade på varför jag inte har stadgat mig än.

Jag har vänner uppdelade i två lag; ett singel-lag och ett sambo-lag, dessa två lag verkar inte ha helt lätt att spela ihop. nånstans där i mitten står jag och kan inte välja sida.

Jag vill vara med i båda lagen samtidigt.

En av mina bättre vänner berättade häromdagen att han kommer att bli pappa inom 10 månader ungefär.

Det kom inte ett dugg oväntat faktiskt, de andra vännerna i samma “lag” har redan fått sina ungar.

Frågan som direkt poppar upp i min skalle blir: “när är det min tur att skaffa unge?”

Och följdfrågan direkt därefter är: “och vem är kvinnan som föder mitt barn?”

Sen försöker en del av mig att förtränga att tänka allt för djupt på frågan och min skalle byter automatiskt mindset till något enklare att grubbla på.

Men tanken är inte slängd i papperskorgen, den är bara tillbakalagd i mappen “gå igenom, gör klart”

Livet går vidare.

Själv tycker jag som den planerare och pedant jag är att man ska tänka över riktigt stora beslut riktigt många gånger innan man fattar dem. Sen att motsatsen kan vara minst lika bra i många fall tror jag också helt och hållet på, men min inställning är oftast riktad mot det första alternativet.

Jag är en människa som kan ha sjukt svårt att bestämma mig.

Varför det är så ska jag försöka utreda grundligare.

Det kan ta mig 7 timmar och 40 butiker innan jag hittat ett par byxor, för att tala om saker som är av mindre betydelse än till exempel livs levande spädbarn.

Men byxorna är sedan riktigt riktigt snygga och sitter riktigt riktigt bra.

Jag älskar att vara spontan i många sammanhang men inte i sånna som exemplen ovan.

Hur hittar jag då min drömkvinna?, Finns hon och kommer jag nånsin att hitta henne?

“Man ska inte leta, hon kommer när du minst anar det”

-Ok, och när hon kommer, hur vet jag då att det är hon?, kommer hon säga det till mig? :)

Skämt åsido. men jag är nog en äkta ‘gräset-är-fett-mycket-grönare-på-andra-sidan-staketet-kille’

Utan att jag egentligen vill det. Låter det knepigt?

Det är ganska knepigt, Och jag gillar det.

Det blir en part 2 av det här inlägget, det här är ganska stort och viktigt ämne känner jag.

Så nu har ni lite frågetecken att räta ut tills nästa gång vi ses.

Snåla inte med kommentarerna nu. :)

/ S.(S)