Då var det dags!

Pilotinlägget av Serious går av stapeln.

Min första tanke som slog mig (Aj!) nu när jag skulle sätta igång att skriva var att just att komma igång med någonting kan vara bland det allra svåraste, kort därefter kommer nog konsten att avsluta någonting, beroende på situation och ämne förstås.

I alla fall att avsluta nåt på ett snyggt sätt och i rätt tid.

Känsla det där.

Och det bästa och lättaste stadiet i processen då? Ja, mittendelen förstås.

Vi kallar det för “Flow” när det flyter på riktigt bra.

Flow är när tid inte existerar, När du handlar utan att knappt tänka, när du låter ditt undermedvetna sköta livet, ja när du följer ditt hjärta istället för din hjärna kort och gott.

Jag skriver vad jag tänker när jag tänker det, gillar den känslan av att få fram personlighet i texter på det sättet och hoppas att jag delar den åsikten med dig som läsare.

-Men vem är du Serious?

Serious är en 27-årig Stockholmsbo som jobbar inom nattklubbsbranschen och för närvarande även har ett dagjobb som säljare.

Som person är Serious en tänkare av högsta grad…. nä vänta nu..

Ja, vem är jag egentligen?

Den frågan har kommit mig allt närmare den senaste tiden och det jag brukar göra då jag har någon diskussion inom tex livsutveckligsområdet är att fråga dem vem de helst av allt skulle vilja träffa för en dag om de fick välja precis vem som helst.

F*ck Elvis, Kalle Anka eller nån annan märklig varelse..

Tänk om du skulle träffa och umgås med dig själv för en dag!

Blotta tanken får det att pirra i hela kroppen, vad skulle man älska hos sig själv och vad skulle man hata? Vad skulle man tycka var intressant att lyssna på och vad skulle göra en rejält uttråkad?

Det bästa av allt är att min önskan faktiskt kan gå i uppfyllelse, kanske inte allt på en gång i egen hög person i 3d och gjord av kött och blod.

Men nästan.

Nyckelordet är medvetenhet.

Att lära känna sig själv borde vara en skyldighet av högsta grad, det finns ingen som du kommer att spendera så mycket tid och diskutera så mycket med som du kommer att göra med dig själv, så se till att komma bra överens och lär känna dig själv så öppnar du samtidigt dörren till oändliga möjligheter.

Vi glömmer det där med att beskriva sig själv, lär känna mig igenom det jag skriver istället.

-Men Serious, hur lär jag känna mig själv på bästa sätt då? Lär mig!

Svaret jag skriver nu kan skilja sig helt från svaret jag kanske skulle ge er imorgon.

Tiderna förändras and so do you.., Så länge du tror att du kan lära känna känna dig själv och sen eventuellt ändra på vissa saker för att finslipa diamanten så den glänser lite extra, så kan du det, Men om du inte tror på det så stängs dörren till ditt egna jag och ni förblir plus och minus utan fullständig balans.

It’s up to you my friend.

Haha, jag sitter här framför min laptop och småfnittrar åt mig själv när jag läser vad jag själv skrivit, förvånad över att det är jag som format orden i texten till just dessa meningar.

Det är dags för mig att hålla mitt schema över dagliga rutiner och därför tillfälligt “pausa” denna blogg till imorgon.

Kanske har jag då ett annat svar på frågan som ställdes om att lära känna sig själv.

Elapsed time: 4 dygn….

“Imorgon” blev 4 dygn senare, antar att jag inte är helt färdigskolad inom min diciplin och planeringskurs. :)

Men jag är på god väg.

Idag har det varit vackert väder, att en sådan sak kan ställa om kropp och själ är inte något direkt nytt.

Solen har mer makt över oss än vad vi nånsin kommer att förstå tror jag.

för att bara byta ämne direkt…

En sak jag tänkt på mycket på senaste tiden är psykologin runt känsla.

Ett exempel skulle kunna vara att du träffar en tjej, ( eller en kille om du är tjej eller bög ) och lär känna denna person lite grann, vilket i och för sig inte är en nödvändighet för detta känslostate, det uppstår även i situationer där man inte känner varandra..

Hursomhelst, vart jag vill komma till är att, vi lever ett liv i vår “hjärna” eller “själ” eller insida och ett annat utåt sätt, inte alla men troligtvis de flesta av oss, mer eller mindre.

Vi tänker alltså att vi vill göra på ett sätt men gör sen på ett annat… av 1000 olika anledningar.

Okey, man kanske inte ska göra precis ALLT man tänker på, men absolut mycket mer än vad man gör.

Dom få gångerna jag lämnat mig själv och tagit steget ut helt och hållet och gjort EXAKT som mina känslor ha velat har givit ifrån sig väldigt bra resultat, trots detta är det väldigt svårt att övertala sig själv att hamna i den situationen oftare.

Seriöst.. vi lever typ 70-80år (om vi har tur), vi har inte tid att grubbla över konsekvenser för små situationer mellan oss själva och personer vi knappt känner.

“Livet är för kort för att tveka”

Har en text som jag skrev för ett par år sen som handlar om just detta, påminn mig så kan jag kanske posta den i ett senare inlägg så får ni en återspegling om vem jag var och hur jag tänkte på den tiden..

Ett kort exempel ur mitt vardagliga liv är att jag kanske ser en jättesöt tjej på stan, vi går mot varandra och har ögonkontakt långt innan vi ska passera varandra, i min hjärna säger min inre röst “säg hej!”, men jag motar bort den och ut kommer ingenting.

Beviset på att mitt hej faktiskt skulle funka sjukt bra och att jag inte borde tveka är när hon istället säger “hej!” till mig och jag egentligen inte ens blir förvånad.

Vi hade ju det hela tiden, “det” fanns där, det gäller bara att tyda och “se” känslan och framförallt lita på den och sen slutligen förverkliga den förstås.

Släppa fågeln fri.

Och hade jag hälsat och hon inte hälsat tillbaka så är ju inte det hela världen eller hur?

Hur ofta går du och tänker på den som bara rakt ut hälsade på dig sist?

Troligtvis har du glömt både tillfälle och vem personen var.

Vi lever bara en gång, och du hara bara en bra chans att säga det där “hej”-et på.

Ta den chansen. Bli lite starkare. Känn dig lite modigare och lev livet lite lättare.

Nu räcker det för idag.

Tack för mig.

Serious.