Många av de människor som lider av blyghet känner sig maktlösa och “svaga” i sitt sociala liv. Jag har själv varit blyg tidigare i mitt liv och har intervjuat många andra blyga människor. Ingen blyg människa är bekväm i att vara blyg. Den enda bekvämligheten som finns i att vara blyg är vanan.

Blyghet är ett socialt handikapp som många lider utav. Kanske känner du någon som lider av blyghet? Eller kanske är du själv berörd av detta problem? Blyghet är något som många fler än vi vet om lider utav och väldigt få lär sig hantera den.

Dessa människor är inkapabla att få uppmärksamhet, har ofta dåligt självförtroende, har en tendens att prata för fort (av rädsla för att ingen orkar lyssna till meningens slut), vissa stammar (på grund av att nervositeten blir övermäktig ens talförmåga) eller så förklarar de sig kort för att därefter gå och lägga sig i sitt “lä” igen. Bortsett från alla dessa oförmågor är den blyge även “suddig i bakgrunden”, tillbakadragen, frustrerad över att inte kunna göra sig hörd, obekväm i sociala sammanhang och rädd för att förstöra stämningen men även villig att finna mod till att uttrycka sig till fullo och ta del i diskussioner.

Den onda cirkeln av blyghet

Den blyge vill inte ta någon risk för att hamna situationer som är det minsta obekväma och förebygger det genom att undvika situationen till varje pris.

“Gå ut på en klubb med bekanta? Nej tack, jag vill inte. Plus… jag känner inte de så pass bra.“

betyder egentligen:

“Nej, jag vågar inte, jag är inte van att gå ut på nattklubb och kan därför bli förlöjligad.“

Trygghetszonen

Begreppet “trygghetszonen” kommer inte från tomma intet. Den blyge är fullt medveten om att hans verklighet är väldigt begränsad, men i sin verklighet och de ramar han kan röra sig inom är han konstnären för sin tavla. Innanför ramarna är det han som kontrollerar hur bilden kommer att se ut. Men utanför ramen är det en helt annan sak. Den blyge undviker till varje pris att hamna i situationer där han känner sig maktlös. Nya, okända och oförutsägbara situationer är per definition utanför trygghetszonen. Det är där han inte känner sig säker. Problemet är att bekvämligheten innanför ramarna är byggt på vanor. Alltså kan situationer som ursprungligen varit okända bli säkra i framtiden. Den försiktige avstår från att ta några som helst risker i alla okända situationer. Det gör att ramarna för sin trygghetszon inte utvidgas.

Med andra ord, desto blygare man är desto mindre övning får man i sociala sammanhang och desto osäkrare blir man. Desto oftare man är feg desto större del tar blygheten över ens liv… och desto blygare blir man. Det är alltså en ond cirkel.

Undvikande personlighet

Man brukar tala om den undvikande personligheten. Detta är en person som avsäger allt ansvar och tar avstånd från alla risker, av rädsla för att inte bli “godkänd”. Det är ett karaktärsdrag som erkänts inom psykologin och i många fall bidrar till utanförskap och social isolering för den skygge. Vilket i sig för med sig ohyggliga konsekvenser.

Rötterna till blyghet

Rädslan för avvisande

Bristen på lättheten hos den blyge i obekanta situationer (nytt jobb, närvaro av främlingar, attraktiv tjej…) återspeglar en rädsla för starkt avvisande. Därför väljer den blyge det enkla alternativet, att vara tyst (”jag håller käft istället, på det viset kan ingen klandra mig för något”).

Men bakom denna rädsla för avvisning, ligger något annat, en djupare orsak.

Känslan av otillräcklighet

“Jag är inte lika cool som de/Jag duger inte till något/Jag är konstig/Jag är inte intresserad av andra/Jag känner inte till gruppens normer.“

Den blyge får oftast intrycket av att han inte passar in i sociala sammanhang. Att han saknar något jämfört med de andra. Han känner sig fördriven, annorlunda, konstig och olämplig.

Svårt att förlåta sig själv

Denna känsla av otillräcklighet är oftast subjektiv. Även om den blyge betett sig “klumpigt”, är det verkligen så värst allvarligt?

Ingen är perfekt. Vi är alla, med variation och olika tider, klumpiga i våra relationer. Vi har alla gjort något pinsamt. Vi har alla upplevt svåra stunder av ensamhet. Låt oss vara uppriktiga: ingen tycker om det. Men det är heller ingen som har dött av på grund av en pinsam situation.

Skillnaden mellan den blyge och övriga:

• Övriga människor klarar av att samla på sig kortvarig skam. Inför en svår situation känner de sig obekväma men lyckas övervinna detta obehag. Vissa väljer att skratta medan andra plöjer på tills det är över. Andra, lite mindre smarta, betonar starkt att man bör “gräva ner” sig själv. Kort sagt, vi alla reagerar på vårt eget sätt när vi står inför en obehaglig situation. Våra egon, vår stolthet, får sig en törn men vi accepterar kuppen och fortsätter leva. “Ingen är perfekt och även jag har rätten att inte vara perfekt. I slutändan står alla inför att bli förlöjligade någon gång i livet. Frågan är hur man hanterar situationen.”
• Den blyge lider oerhört mycket i stunder av ensamhet. Varje situation som sätter ett “de-värde” är ett hårt slag mot den blyges ego: hans önskan om integration och social förmåga (som enligt honom är en “social perfektion” - “Jag måste vara cool och inte visa mig konstig, annars lämnar de mig, vilket innebär att jag är olämplig, vilket inte är värt det…”)

Den blyge har en stor brist på överseende mot sig själv och ens brister jämfört med icke-blyga. De fäster alltför stor vikt i hur man uppfattas (även om ingen har en 100% objektiv och realistisk syn om hur den blyge uppfattas). Faktum är att denna strävan efter perfektion, denna intolerans mot sig själv, denna vilja att ses och att vara perfekt är väldigt nära narcissism. Vissa anser till och med att blyghet är en form av narcissism i kombination med ett lågt självförtroende.

Överkompensering

Andra blyga människor reagerar tvärtemot. Istället för att isolera sig själv och undvika alla potentiella pinsamma situationer så gör de sig hörda. De pratar för högt, påpekar allt för många saker, reagerar överdrivet (spricker av skratt för minsta lilla sak, gestikulerar mycket o.s.v.).

Däremot är deras oro densamma, men de gömmer den för att de är alldeles för stolta för att bli “upptäckta”. Deras sociala samspel blir fler, men även mer ytliga på grund av att de inte kan “öppna sig”. Dessa blyga människor kan vara trevliga, snälla och busiga men döljer samtidigt massa andra egenskaper de besitter. Denna person blir alltså en väldigt ytlig person vilket är en tung börda att dras med.

Så småningom blir de bekanta med många ansikten utan att längre fästa något värde i dessa personer och faller in i blyghetens (läs narcissismens) motsats - “Jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker om mig”.

Är detta positivt? Självklart inte, även om personen i fråga kan känna sig mer bekväma (som efter isolering och depression kan vara en välsignelse) är det ett sätt att minska det sociala samspelets eventuella djup och rikedom. Istället för att skydda sig själva i ensamhet, skyddar denna blyge typ genom att bära en glad mask - en förklädnad till en lustigkurre.

Så, i stället för att bli “botad”, flyr istället även denna blygsamme typ… vilket blyga människor oftast inte är medvetna om att de gör.

Internet och den blygsamme

Internet erbjuder andrum till den skygge. På internet är det lättare att kontrollera sin image. Här är det lätt att anta den roll som den blyge inte vågar anta i verkligheten. Här kan den blyga bearbeta sin blyghet genom att uttrycka sin verbala virtuositet på tangentbordet utan någon som helst risk att bli åsidosatt.

Många blyga i exempelvis forum eller communitys har till skillnad från det verkliga livet bra självförtroende och i vissa fall en nedlåtande och aggressiv ton.

Men detta kryphål är en tillfällig lösning som i slutändan fortfarande inte kommer lära den blyge hur man uttrycker sig offentligt. Detta skapar en klyfta mellan den sanna personligheten och den personlighet som visas utåt.

I slutändan är internet endast ett instrument, som inte kommer att lösa den blygsammes innersta problem. Långt ifrån.

Hur man hanterar sin blyghet

Extrovert överkompensering och internet skapar en större separation mellan den blyge och andra människor vilket alltså inte är något långsiktig lösning på problemet.

Det är viktigt att den blyge förstår:

• … att hans rädsla kommer från att han lägger alldeles för stor vikt i hur han uppfattas av andra.
• … att det är okej att inte vara perfekt.
• … att ingen är perfekt.
• … att människor i allmänhet är mer toleranta än vad man tror.
• … att människor i allmänhet drar sig undan gäckare, som i själva verket själva döljer sin blyghet bakom deras glåpord.
• … att man endast genom att konfrontera obekväma situationer kan bli bekväm i de tidigare okända situationerna. Man måste acceptera att vara obekväm till en början.
• … att världen har mycket att erbjuda till den som söker efter det goda och att frestelsen av att stanna i sin trygghetszon är en långsam död eftersom livets gång handlar väldigt mycket om att dela med sig (av kunskap, känslor, upplevelser, etc.) och socialisera.

I vissa fall kan terapi vara en ovärderlig hjälp för att bota blyghet och bygga en person som är övertygad om att själviakttagelse samt arbete med sig själv är nödvändig för att övervinna sin blyghet. För många kan det vara en hård uppgift att enbart övervinna sina begränsande övertygelser och karaktärsdrag vilket i sig leder till att man lätt kan hamna i överdrift (introvert eller extrovert).

Är du blyg eller har du varit blyg? Om ja, hur hanterar du det i vardagen?