Att vara i ett förhållande kan driva en svag man till vansinne. Det kan börja bra men med tiden börjar de att förneka sin manlighet, sin karaktär, sina åsikter och sitt oberoende för de tror att det är vad kvinnor vill ha.
Andra män kan vara helt tvärtemot. De är varsamma om att det ovanstående scenariot är en sannolikhet och börjar därför bli mer försiktiga med sina känslor så de inte faller djupare i kärleken och för sin partner. Men vad de egentligen gör är att de så småningom ”dödar” sina känslor och kan inte bli kära i efterhand, även om de önskar det.
Dessa män förknippar kärlek med en form av svaghet, känslomässig och romantisk besatthet. Det måste dock påpekas att det finns ett gap mellan en hälsosam och ömsesidig kärlek och blind besatthet som förvandlar dig till ett miserabelt vrak.
I så fall, hur kan man veta objektivt om vi bör fortsätta vara befälhavare i ett förhållande eller om det tvärtom är dags att släppa taget? De flesta män tenderar att bli tofflar när de är kära.
Varför?
Först och främst är det en stor brist på faderlig hänvisning i vårt samhälle. Till stort förtret för våra föräldrar så är det ingen som lär hur pojkar blir män. Ingen lär pojkarna att vara i samförstånd med deras maskulinitet. Mödrar, trots alla ansträngningar, kan inte göra ett tillräckligt bra jobb just på grund av att de är kvinnor, de kan inte veta hur det är att bli en man. Pojkarna blir utbildade i kärlek av sin mor och snappar därför upp en femenin sida så fort kärlek blir inblandat.
Till exempel, kvinnor har ofta sagt att herrmodet blir mer och mer femenint. Det ligger en stor sanning i det. Faktum är att metrosexualitet fortfarande är ”närvarande” och i kontrast till det, denna übersexiga man är skapad för att försöka återuppliva denna svårfångade maskulinitet. Marknadsföring, vad tar ni oss för?
När flickor blir kära blir de (oftast) mer femenina på grund av deras moderliga uppfostran. Även när föräldrarna inte är omkring gillar de att prata känslor medan männen förblir skrytnissar och kommenterare.
Idag fokuserar seducers för mycket på tekniker och inte tillräckligt på koncepten och tanken bakom ideerna. De kommer att agera ”kille” under en viss tid men så fort de ger sig in i ett allvarligt förhållande så blir deras manlighet förlamat. De tror att de har spelet i sina händer och tänker ”nu kan jag visa vem jag verkligen är”. Om du spelar detta spel så lägg ner det nu för fan. Det är just där som allt det onda ligger. Att vara man ska inte vara en börda. Att vara en man ska vara trevligt och roligt utan ansträngning. Varför så många bekymmer? Du bör vara maskulin i din natur och älska det du är och gör.
Problemet är att kvinnor aldrig kommer ha blandade känslor eller romantiska tillfällen med alla dessa nya tekniker som finns, varken nu eller i framtiden. De teknikerna blir tyvärr aldrig ett sinnestillstånd, de förblir tekniker. Tekniker gör kärleken till deras motpol mot maskuliniteten. Men så fort de är i ett förhållande kommer teknikerna att tyna bort och de kommer att börja upptäcka sitt sanna jag. De kommer att stå där med neddragna byxor (inte på ett positivt sätt) och tillåta sina flickvänner att dominera dem för att därefter bli bortkastade eller utbytta.
Kvinnor vet om att det finns roller i ett förhållande. Om du försöker uppfylla hennes roll kommer hon, omedvetet, att försöka uppfylla din roll. Och eftersom det inte ligger i hennes natur att vara mannen i förhållandet kan du förvänta dig de sista dagarna av förhållandet och du kan säga “hej då”.
Hur?
För att veta om du har rätt inställning till dina känslor är enkelt: om du är kär i en kvinna som gör dig starkare, manligare, ge kärlek vid första ögonkastet och gör det så hon aldrig kommer glömma varken dig eller ögonblicket.
Varken en fasad eller en illusion. Det är vad de är; alfahannar, dominerande män. De är sig själva. De kan vara kära utan att vara bekymrade för om de är manliga eller inte, för de är naturligt maskulina nog att kärlek endast kan göra de mer maskulina. Detsamma gäller romantik. Att ge överflöd med gåvor, sjunga en serenad under hennes balkong eller vara hennes tjänare är inte sann romantik. Vi är alla överens för vi vet att det är säljande. Sann romantik är den som skapar gnistor och som tar dig och din värld och vänder allt upp och ned.
Att vara manlig och kär ska inte ha något med tekniker att göra. Gör det till ett sinnestillstånd så kommer du slippa arbeta och bli bitter över tiden. Istället kan du bara vara dig själv, nöjd och glad som en fisk i vatten. Och hon kommer att älska dig för det.
Fann du denna post användbar? Prenumerera på vår RSS Feed helt gratis.
Känslor, Relationer, Seduction.
Kommentarer: 5 |
Dela med dig på Facebook
Kommentarer
Kommentar av mogge
November 14, 2008, 4:42
Dem flesta går med på att man ska vara “MAN”, manlig osv. Samtidigt har vi alla sett dem här killarna som är väldigt feminina eller “beta” och skulle aldrig någonsin kunna bli typisk “MAN” om dem så tog i med tårna.. Min resa mot extrem hälsa har avslöjat ytterst intressanta hormoniella fakorer som spelar in i om du är typisk manlig, metrosexuell eller feminin. Du kanske kommer ihåg från skolan - Östrogen & Testosteron? Undersökning efter undersökning som jag plöjt igenom har visat att när balansen mellan dessa 2 könsrelaterade hormoner störs eller hamnar i obalans så har det en direkt påverkan på hur ditt utseende utvecklas och hur ditt humör svänger och hur du upplever dina känslor.. Om obalansen inte är permanent pga skadad utveckling eller liknande drabbning så ska det oftast gå att balansera genom förändringar i kosten. Du kan läsa mer om detta och få vidare råd på http://www.mercola.com
Hur som helst.. allt det har kan ju vara bullshit oxå.. men knappast troligt ;-)
Kommentar av Molior
November 8, 2008, 20:26
Nja, inte riktigt. Rent evolutionärt så äre ju så att män är mer naturliga ledare än kvinnor. Men det betyder inte att kvinnor inte kan vara bra ledare eller ledare öht. Det finns många bra exempel på bra kvinnliga ledare… se bara på amazonerna exempelvis.
Allting är inte svart eller vitt… vad jag menar är att män och kvinnor har egenskaper som visar sig oftare och tydligare i de olika könen.
Kommentar av ida
November 7, 2008, 11:15
Haha! Ja, jag missförstår dig verkligen rätt. Jag tror i och för sig att vi ser ledarskapet som en manlig egenskap på grund av vårt patriarkiska samhälle… men ok, svar på tal.
Om man ser på den biologiska skillnaden mellan kvinnor och män handlar det om olika produktion av hormon. Män producerar testosteron och kvinnor östrogen, därav yttre synbara skillnader som könsorgan, kroppsbyggnad och det att kvinnan blir havande.
En del biologer brukar jämföra kvinnor och mäns beteende med honor och hannar bland djuren. Hannens beteende grundar sig i det att han kan föra vidare sina gener till obegränsat antal honor eftersom att han inte inte blir dräktig. Han konkurrerar med andra hannar om att falla ut som honans val, vilket kräver att han är fysiskt stark och ofta “begåvas” han med ett mer eller mindre aggressivt beteende.
Honans främsta uppgift ligger istället i att utse den hanne som hon anser har bäst egenskaper eftersom att hennes ägg bara kan befruktas av en hannes spermier. Därefter är hennes främsta uppgift att värna om avkommorna.
Utifrån djurens beteenden kan man ganska ytligt påstå att manliga egenskaper yttrar sig till viss del i aggressivitet och ständig kvinnojakt medan kvinnoegenskaper ligger i att studera män och värna om barnen.
Men i verkligheten ser det ju annorlunda ut. Könet är mycket mer på ett individuellt plan. Handlar inte manligt och kvinnligt istället om det kön som miljön har skapat? Då borde väl egenskaperna variera över tiden och ingenting vara konstant. Kanske borde vi helt och hållet sluta använda uttryck som manligt och kvinnligt för att slippa missförstånd mellan oss?
Jag tycker att egenskaperna som du beskriver är varken manliga eller kvinnliga. Istället för att skriva “manligt” skulle du lika gärna kunna ha skrivit “en god självkänsla”, som är synonymt till en eftersträvansvärd människa och med andra ord är könlöst.
Kommentar av Molior
November 7, 2008, 6:37
@ida En man ska vara en som kan stå stadigt på sina egna ben, men inte vara rädd för ett ömsesidigt beroende heller, han ska integritet och karaktär som står rätt med sina principer, han ska även vara en trygghet för kvinnan, en “tillflyktsort” för henne, han ska vara hennes tjänare men även kunna säga nej i stunder då det krävs. han ska ha självförtroende/mod nog att kunna göra saker men även kunna ta hänsyn för partnern och andra människor omkring. Jag kan fortsätta rabbla fler egenskaper… men den sista egenskapen som jag tror är väldigt viktig för en man att ha är ledarskap, och att kunna vara en bra ledare så krävs det att man vet när man ska släppa taget och låta sig bli ledd också. Så det svarar på din andra fråga också. Det är inga konstanta roller vi har varken i ett förhållande eller i övrigt i livet.
Och visst, kvinnor kan ha alla dessa egenskaper lika mycket som en man, för detta ligger inte på det primitiva planet. Däremot så kan det primitiva påverka hur mycket/ofta vi får dessa egenskaper… missförstå mig rätt nu, jag är fullständigt för jämlikhet men alltför många har glömt bort att jämlikhet börjar med tre bokstäver som är “Jäm” och börjar tro att vi ska vara lika. Biologiskt är vi annorlunda och det påverkar oss psykologiskt som i sin tur på verkar vår personlighet och egenskaper väldigt mycket. Så med det sagt så vill jag avslut med att säga att kvinnor lika mycket som män kan ha de ovanstående (inte alla) egenskaperna, däremot är det viktigare för en man att ha de och de egenskaperna hittas oftare hos män än hos kvinnor, just på grund av det biologiska.
Kommentar av ida
November 6, 2008, 12:08
Två frågor:
1: vad menar du är manligt/manliga egenskaper?
2: vilken är mannens roll i ett förhållande och anser du att denna roll är konstant?





Tyck till